|
 Stötjakt - hårvilt, eftersök...
“...Samling i jaktstugan för genomgång. Utpostering av skyttarna och sen börjar vi gå. Tre münstrar släpps loss i såten och de drar snabbt i väg åt olika håll. Då och då uppsöker de mig för en snabbkoll men för de mesta ligger de ute på sök. Plötsligt ser jag ett rådjur komma skuttande i den täta björkdungen som stannar inte långt framför mig men tyvärr utom skotthåll bakom all sly. Sekunderna senare hör jag Deas väckskall när hon finner den färska löpan. Djuret får plötsligt fart och far iväg. Efter en stund kommer Dea på löpan med fullt skall, kort därefter ansluter morsan Bellis och drevet går i ytterligare ett par minuter. Djuret smiter tyvärr ut mellan passkyttarna och hundarna återvänder strax efter.
En kort paus och vi går vidare till nästa såt. Nu har vi bättre tur, hundarna får ut ett djur som lämnar såten på rätt ställe, skottet tar där det ska och efter ett tämligen enkelt eftersök ligger djuret där vi tror.”
.................................................................................................
...och rovvilt...
“...Drevet går i enebacken. Ut kommer räven och en bit bakom inne i tätningen kommer Cirrus i full fart. Pang! Tyvärr ta skottet illa och räven far iväg. Men Cirrus som också hunnit ut på fältet har registrerat att skottet verkligen har tagit. Han sätter fart och går i kapp räven efter  något hundratal meter och gör snabbt slut på rävens lidande”.
............................................................
...och ännu mer fyrfota...
“Jag säger bara OJ vilken hund jag har”, sa Jussi med Ella efter första hösten.
“Jag skulle som sagt var inte släppa Ella på klövvilit i år, men jag blev nog för sugen att inte testa henne på det. Jaktåret började 1 oktober med ett släpp, och vi hade vårt första hardrev 6 månader gammal. Och sedan har det bara blivit mer o mer, o  suget att släppa henne större och större. Hon har drivit hare, räv, rådjur, dovhjort, kronhjort och älg med skall. Hon har varit med på sjöfågeljakt och har fått apportera, och det har gott över förväntan bra. Jag kan tala om att i helgen så var vi bjudna på älgjakt som hundförare ute på Rönnö Vikbolandet. Det började med att Ella tog upp rådjur i en granplantering, sedan i samma såt så drev hon räv så det jordbrann (det var vad en passkytt sa). Nästa såt så drev hon ko med kalv ut på en passkytt så bra att han fick på ett skott, och där låg kalven död. Sista såten drev hon en älg ut med drevkedjan och ut på grannmarken.”
Någon vecka senare ringer Jussi och låter fascinerat meddela att Ella tillsammans med mamma Cinna ställt lodjur under en rävjakt, Jussi kom ända in på djuret, bara 25 meter bort var Jussi när djuret beslutade sig för att dra iväg och drevet tog vid.
.........................................................
Grävling
Hej! Efter 10 minuters klingande ståndskall, så fick grävlingsgalten till slut ge sig. Fick stående ovationer av jaktledaren, citat: “hon har nått galet i blicken”(ägare av tre tyskar och två stövare), något att tänka på för dem som säger att Münstern bara är en "fågelhund". Nu har man även fått in foten som hundförare i 475 ha precis utanför dörren(deras jaktmark börjar utanför gärdsgården på baksidan. Kan det bli bättre!
Väldigt kul att en nästan 10-årig hund fortfarande har sånt klipp! Och söken hon la upp över stubbarna imponerade stort. Väldigt glad över att jag köpte hund av dig/Er!
Mvh, Jorm
.....................................................................................................
Fältfågeljakt
“Det är “bjudjakt”. Vi går som hundförare och bredvid settrar och pointrar drar även våra münstrar över fältet i jakt på fältfågel. Min gammeltik Sippan har kanske inte samma snörräta reviering som de flyfotade engelska hundarna men är nog så effektiv i sitt sök och viltfinnande. Vid två tillfällen under dagen visar hon prov på en näsa som klart överträffar de övriga hundarnas, i hög gräsmark finner hon sammantaget två fasaner som  åtminstone ett par olika settrar har gått förbi. Bägge fasanerna fälls för mycket nöjda jägare som fascinerat ställer frågor om vår ras som både kan skvätta rådjur och dräpa skadade dylika, samt fungera som stående fågelhundar under en och samma jaktdag”.
..............................................................................................................................
Andjakt
...”klappjakt på änder. Nära 200 “ankor” dråsar ned under dagen för skyttar i långa rader och här går Fideli framför allt i apporteringstjänst sida vid sida med labbar och springers. Ett tjugotal apporter blir det för henne denna dag. Och efter jaktdagens slut utgör hon sen städpatrullen som hittar de allra sista ankorna, de skadade änderna som dök och simmade in under den täta vassen alldeles invid strandkanten. Fideli står för dem och på avancekommandot dyker hon ner under vassen och drar fram de skadade  fåglarna.”
.............................................................................
Entenjagd, stöbern
...“Es war schon ganz schön kalt und es wurde nur 4 Std. gejagd. Strecke: 135 Enten. Diesmal habe ich Tristan und Niklas mitgenommen. Für Niklas war das eine grosse Freude . Er hat weit und selbständig im Wasser/Schilf gestöbert und oft hörte ich nur an seiner Stimme, wo er war. Tristan stöbert ja auch sehr gut im Wasser, aber er kommt immer mal gucken, ob ich noch da bin. Nicht so Niklas. Er weiss, dass er mich auch nach 20 Min. wieder irgendwo findet, das war bei ihm schon immer so. Nach 3 Std. jagen hatte er dann genug.”
(Niklas till höger var 13 år gammal på denna ankjakt som ägde rum i höstas...!)
. ...........................................................................................
Skogsfågeljakt och älgjakt med bandhund
“Jaktdagbok första hösten, Mulle 8-10 månader:
26 augusti: Orrtuppkyckling på fint stånd.
27 augusti: Tjäderhöna på fint stånd
16 september: Spårade fram till älgen från skottplatsen till stjälpplatsen ca 250 m, allt gick som på räls
15 oktober: Går o bandar med sele. Får tag i ko med två kalvar. Bandar i över två timmar innan en kalv rasar i backen får en passkytt. Inte en enda tvekan av Mulle under hela tiden, håller spåret galant.
18 oktober: Fick tag på älg i tall/ungskog, bandade fram till passkytt. Släppte Mulle när älgen skjutits ca 300 m ifrån. Mulle for iväg i spåret, började skälla när han kom fram. Raggar i älgen.”
...................................... ..................................................
Ripjakt
“Har idag kommit hem till Umeå igen efter sommaruppehället. Tänkte bara berätta att Rocco 8 månader redan är en brutal riphund. Under två veckor har vi haft fågelkontakt varje dag. Har skjutit ett trettiotal ripor för honom sedan jakten startade. Han står jättebra och länge för fåglarna och har en pigg o rapp avance, däremot uppstannadet efteråt måste vi jobba mer med.”
...och ännu mer ripjakt...
“... Dina har denna veckan överraskat något enormt, jag hade inte för mitt liv kunnat tro att hon skulle agera så moget och lydigt som hon gjorde. När vi åkte upp visste jag inte över huvud taget om hon  skulle fatta stånd eller ej, för hon hade stött en del fågel i skogen hemma. Väl på fjället visade hon upp ett jättefint sök från start och när hon hittade sina första ripor stod hon som en klippa. Jag fick beordra ner Ellie i ligg ca 50 m bakom och börja smyga fram, väl där stog hon ca 5 meter framför ett parti med dvärgbjörk. Jag smög upp till henne och började klia henne i nacken och berömde henne en bra stund. När jag beordrade avance gick hon direkt och reste 6 ripor varpå jag blåste ligg och hon lade sig direkt. Jag sköt en ripa som gick rakt ut från mej men två andra skyttar sköt bom på sina ripor. Jag gick fram till Dina och berömde henne oerhört mycket, jag stod på knä och kramade och kliade henne så hon måste ha trott att husse blivit tokig. När väl lyckoruset lagt sig valde jag att låta Dina söka vidare in i buskarna efter fler ripor, efter ca 25 meter fattade hon på nytt stånd och jag sa till min morbror det här är inte sant nyp mej. Jag smög upp igen och berömde ännu mera denna gång, avance kom och Dina låg som ett streck även nu och min far sköt en singel ripa på detta stånd. Detta blev höjdpunkten på denna dag och jag satt mej ner och bara kramade min godbit till hund.”
..................... .................................................
Vildsvinsjakt
“Vilken fantastisk första jaktsäsong vi haft tillsammans med vår Tazz (Elymus). Om jag inte missat något så har vi för Tazz skjutit följande; 13 Rådjur, 3 vildsvin, 1 älg och 1 hare (som han tog själv). Jättekul! Att vi hemma från jakten, har en mycket snäll och trevlig hund för våra barn, gör ju inte saken sämre. Jag hoppas att du hört av några av våra jaktkamrater som efter Tazz framfart blivit mycket intresserade av Münsterländer.”
.................................................................................
Älgjakt med ställande hund
“Igår kom det hem en väldans stolt husse från älgjakten, och en jättetrött, men troligtvis nöjd hund. Det var nämligen första gången som Pondus ställt en älg. Väl framme och ut ur bilen så släppte husse Pondus. Han sökte febrilt efter spår och hittade till slut alldeles färska spår (det är väldigt ont om älg i markerna) spåren var från ko med kalv. Efter ett par, tre minuter skallade han några ordentliga skall. Efter gångstånd så kom ytterligare ett par skall. Sen kom han tillbaka till husse som berömde och satte på spårselen. Vi spårade fram till kalven som låg skadad, påskjuten. Och nu passade Pondus på att skalla med mycket beröm från husse, han fick hålla på ända tills skytten sköt fångskottet. Då släpptes Pondus igen och fick lugga älgen. Efter det tog han självmant upp spåret efter kon, efter ca 400 meter blev det ståndskall igen, den här gången spikade han fast älgen i 5 - 6 minuter. Husse försökte sig på att smyga han också, men ivrig som han var att få se Pondus i arbete så forcerade han för fort och älgen gick undan, men Pondus följde tyst efter. Han återvände till husse igen för att få ytterligare stöd, husse visar spåren och Pondus tar upp spåret igen och ställer älgen en kort stund, återvänder sedan till husse som avbryter för dagen. Han var otroligt duktig, så nu räcker det för den här jakten.”
Pondus “egen” kommentar: “Nu håller husse på och bygger en "älgatrapp" med älghuvudet och skinnet, för nu ska jag tränas för att ställa älg och få nyttja mitt grova skall. Den riktiga jakten efter älg är tyvärr slut nu så detta får duga till nästa säsong. Annars får jag nog hålla med husse...jaktsäsongen har varit lärorik och rolig och det kunde ju knappast sluta bättre “
Vilt...
...är bland det allra viktigaste i tillvaron för en münster! En egenskap som tydligt märks på de helt unga valparna när man första gången prövar dem på släpspår i 4-5 månadersåldern och de närmast hundraprocentigt bärgar hem det vilt som läggs ut i änden på spåret. Anmärkningsvärt är att de flesta har heller inga problem med att greppa och släpa hem rävvalpar, mård eller mink, det vill säga vilttyper som används i elitklass på jaktprov.
En münsterländer lämnar aldrig vilt i skogen, allt ska lokaliseras och helst bärgas hem. Utmaningen är bara att få hunden att förstå att ju mer den samarbetar med oss, desto mer vilt blir det med tillbaka....
Jag har under ett drygt decenniums münsteruppfödning konstaterat att mina bästa avkomlingar alltid hamnar hos de (j)ägare som jagar mest. Tur eller skicklighet vid valpvalet? Ingetdera tror jag.
Min slutsats är att de som jagar mest med sin hund också verkar få de bästa jaktkamraterna.
Men en “ultimat” jakthund som behärskar allt från stående jakt till ställande/stötande med skall, alla former av apportering och eftersök samt har tillräckligt med viltskärpa för att dräpa rovvilt måste vara utrustad med åtskilliga rävar bakom öronen. Därav min kärleksfulla beteckning “monsterländer” på en mycket intelligent hundras som kräver sin ledare men samtidigt är charmig, social och en mycket uppskattad familjemedlem även all den tid man inte jagar.
Enköping i april 2005,
Lena Gillstedt
Medverkande fyrfotingar förutom våra egna hundar Sippan, Fideli, Cirrus och Dea:
Jorm Strindbergs J Gråsidingens Bellis
Jussi Hautamäkis tikar J Gråsidingens Helvella “Ella” Och J Gråsidingens Cinna
Frau Uta Schumanns bägge hanar VDHCH Niklas vom Fuchseck och Tristan vom Fuchseck.
Björn Karlssons Gråsidingens Fur, “Mulle”
Björn Linders Gråsidingens Fryle, “Rocco”
Hasse Johanssons tik J Gråsidingens Gaudinia, “Dina”
Raymond Emtemarks Gråsidingens Elymus, “Tazz” samt
Familjen Berglunds Gråsidingens Galeopsis, “Pondus”
Tusen tack till hussar och mattar som rapporterar om era hundars äventyr i jaktskogen. Även alla ni andra som jag inte fick plats med på just denna sida...
|
