(OBS, sidan ses bäst i Explorer)

Lena Gillstedt heter jag som driver Gråsidingens Kennel, gift med Anders och tillsammans med vår son Calle bor vi på en gård på 66 hektar utanför Enköping.

Min målsättning är att föda upp KlM så nära rasens ursprung och standard det är möjligt, det vill säga en allround jakthund som kan användas till det mesta i jaktväg. Hårviltsintresse och viltskärpa är lika viktigt som fågelintresset, de stående egenskaperna för tryckande vilt är lika nödvändiga som förmåga att ta an färska löpor och förfölja vilt som springer på fyra ben lagom långt med skall. Spårnoggrannhet, näsa, vattenpassion, apporteringslust och intelligens kännetecknar också en verkligt god representant för rasen kleiner münsterländer.

Hälsa, jaktegenskaper och mentalitet är tre lika viktiga komponenter i en duglig jakt-/ familjehund och en avelshund måste ovillkorligen uppfylla dessa krav. Även en rastypisk exteriör är något jag försöker sträva efter så långt det går utan att göra avkall på funktion.

Jagar gör vi så mycket vi hinner med för familje- och yrkesliv. Vi jagar bägge två och helst över våra hundar, har dock överlåtit älgjakten på maken, saknar själv såväl tålamod som sittfläsk:-). Klövvilt/småvilt jagas hemmavid och på olika bjudjakter runt om i Mälardalen. Ripjakt till fjälls och skogsfågeljakt på våra marker i Värmland är två av årets höjdpunkter. Även älgjakten är huvudsakligen förlagd till Värmland där våra münstrar ingår i älgjaktlagets eftersökspatrull, en ära för monsterländers i detta “älghundars rike”.

I hunduppfödningen får jag utlopp för två av mina största intressen - etologi i samspelet och arbetet med hundarna och deras sociala liv - samt genetik. Uppfödning är i sanning ett genetikens praktiserande!
Visst dyker överraskningar upp ibland men jag kan bara konstatera att i huvudsak följs teori och praktik ihop på ett hyggligt förutsägbart sätt.

Jag började med “hunderi” för snart 25 år sedan. Min första jycke kunde ganska snabbt titulera sig “Lydnadschampion” och jag utbildade mig även till SBK-instruktör. Men intresset för djur och även natur gick djupare än så vilket slutade med en fil kand examen i biologi på Stockholms universitet med inriktning mot etologi och ekologi där jag fördjupade mig bland annat i fjällrävs- och rådjursforskning -  examensjobbet publicerat i Svensk Jakt av alla tidskrifter:-) Så småningom blev jag med jagande make Anders samt jägarexamen och våra första kleiner münsterländertikar - Sippan och Molly - införskaffades i början på 90-talet. Senare har jag vidareutbildat mig till vetenskapsjournalist, ett lämpligt yrke att kombinera med hunduppfödning som kräver mycket tid hemmavid.

Både jag och maken har under åren tagit oss an olika förtroendeuppdrag - inom SVK (Svenska Vorstehklubben) är vi bägge utbildade provledare. Anders har under flera år suttit som ordförande i ÖSVK samt ägnar fritiden åt ett av sina stora intressen - eftersök, han är utbildad viltspårdomare. Jag är provredovisare i ÖSVK sedan många år samt har under ett par år också varit avelsråd (AR) för KlM och GrM (Grosser Münsterländer) i SVK och sitter även sedan många år som avelsråd i SCKCS.

KlM-rasen har utvecklats starkt på senare tid i Sverige. Jägarkåren efterfrågar en kompetent jakthundsras i behändigt format och med ett mycket brett användningsområde. De jaktdagar där münstern måste lämnas hemma är ytterst få. Dessutom önskas en trevlig och intelligent familjehund i lagom format alla de dagar på året man inte jagar, och det lever münstern upp till med råge.
Sedan gränserna mot Europa öppnades har kvaliteten på münstrarna blivit påtagligt bättre allteftersom vi fått in mer av den ursprungliga allroundmodellen. Det är också förklaringen till att jag söker mitt avelsmaterial huvudsakligen i rasens hemland Tyskland. Och jag ser fram emot vad grundandet av det Internationella
KlM-verbandet som klubbades i maj 2006 kan göra på sikt för rasen. Jag hade det stora nöjet att som f d KlM-AR bli inbjuden till det första internationella mötet i Tyskland, i samband med att jag besökte det tyska B-HZP hösten 2005.

Trots att rasklubb och jaktprov utformade för KlM-rasen saknas här i Sverige (KlM tillhör som sagt SVK) är det naturligtvis väligt roligt att ett stort antal Gråsidingar har klarat de jaktprov som SVK tillhandahåller, även om dessa prov i huvudsak omfattar stående fågeljakt vilket bara är en liten del av münsterns arbetsområde. I dagsläget är 24 Gråsidingar jaktprovsmeriterade varav sju stycken på tyska prov ex  VJP, däribland min egen ungtik “Daggi” (en kul artikel här) samt Molke, Pinus o Qvanne  som är meriterade på HZP och därmed jaktligt uppfyller de tyska avelskraven. Molke är också med på Schwabens täckhundslista:-)
Mångdubbelt fler är viltspårmeriterade och har klarat eftersöksgrenarna. Kan nöjt konstatera att de jaktmeriterade Gråsidingarna i första hand är aktiva JAKThundar där de flesta jagar det mesta i viltväg.
Alla KlM-individer som har gått i avel på Gråsidingens kennel hittills har varit beskrivna på jaktprov - svenska eller tyska - och de flesta har också haft sina jaktprovspriser. När jag väljer hundar för avel vill jag emellertid inte pruta på allroundegenskaperna även om inte dessa ingår i bedömningsunderlaget på de svenska proven. Har en unghund fått utmärkta jaktegenskapliga värden men blivit prislös pga exempelvis ett hardrev är jag den förste att gratulera, särskilt om skalldrevet omnämns i kritiken:-) Intresse för hårvilt och skallförmåga är nödvändiga och åtråvärda jaktegenskaper och ett ovillkorligt krav för avel enligt reglementet i det tyska KlM-Verbandet.

För mig är det självklart att rasens hemland har tolkningsföreträde angående vilka egenskaper en ras ska besitta. Och lika självklart är att teorin om “nedärvning av förvärvade egenskaper” är död sedan länge. Min målsättning som AR i SVK, som jag fortfarande arbetar för om än i mindre skala, var/är att sprida information om den jaktliga mångsidigheten hos vår hundras samt få gehör för ett mer vetenskapligt synsätt på hundavel, där anlag och familj ges en avgörande betydelse för avelsvärderingen.
Varför uppfinna “hjulet” på nytt - i detta fall en renodlad stående fågelhund som en del försöker förvandla münstern till -  när det är just allsidigheten som gör münstern unik och ger rasen dess berättigande?
Men min förhoppning är att droppen så småningom urholkar stenen. Och en sak märker jag efter 15 år med KlM och det är att dagens jägare/valpköpare har allt bättre koll på münsterns jaktliga egenskaper och vet vad de är ute efter. Münsterns användning som jakthund i Sverige idag stämmer mycket väl överens med den jaktliga inriktingen i hemlandet. Det är “bara” de svenska fågelprovformerna som fortfarande lämnar en hel del övrigt att önska om de ska användas för att sålla fram en rastypisk KlM.

Förutom jaktlig uppfödning av kleiner münsterländer, vanligen bestående av en höst- och en vårkull, försöker jag mig också på uppfödning av cavalierer med framför allt ett mål för ögonen - att förbättra hjärtstatusen, rasens stora gissel. Sedan många år sitter jag som sagt tillsammans med min uppfödarkollega Anja, kennel Apricot, som avelsråd i Cavaliersällskapet. Under mina perioder som AR i SVK och i Cavaliersällskapet har jag skrivit (i SCKCS tillsammans med Anja) de av SKK beställda RAS-dokumenten åt  respektive klubbar dvs för Cavalier, KlM och GrM. En intressant process som förhoppningsvis resulterar i användbara dokument för klubbarnas framtida avelsplanering. Här hittar du dem:
RAS KlM
RAS GrM
RAS Cavalier

Hoppas du som besöker min hemsida har behållning av att surfa runt en stund. Jag försöker presentera både min egen uppfödning och rasernas olika beskaffenhet. Har du frågor eller kommentarer är du alltid välkommen att kontakta mig!

Jag vill här också passa på att hälsa till alla mina valpköpare och alla andra “hund- och jaktkamrater” hemmavid och utomlands jag fått under årens lopp. Ni är ovärderliga!

Med vänliga hälsningar

Lena Gillstedt, med familj & hundar!
0171 44 72 12 lenagillstedt@grasidingens.se

Nederst vår Münstermaffia, en blåsig januaridag 2007. Donna 3 år, mormor Dea 5 år, Finja 6 år, dotter Iris 3 år och dotterdotter Daggi 8 månader gammal. Cirrus var med husse på jobbet, istället syns Iris som vi hundvaktade medan hennes matte var på semester på varmare breddgrader.